&width=72&height=72&bgcolor=rgba_39_42_44_0&mode=crop "Författare: nastynils")
KTM 990 Duke, Yamaha MT-09 och Triumph Street Triple RS – låter som line-up för en rockkonsert, eller hur? Men istället för gitarrer har vi gasreglage, och istället för trumstockar har vi kolvar. Och tro mig, de skapar minst lika mycket festivalstämning!
Innan vi går all in, låt mig fråga er något: Vad i hela friden har ni egentligen tänkt göra med er motorcykel? Jaja, jag ser redan de förvånade ansiktena. Men allvarligt talat, om ni inte vet vart resan ska gå, hur ska jag då kunna säga vilken hoj som är rätt för er? Tänk noga medan jag berättar vad dessa tre kraftpaket har att erbjuda.
KTM 990 Duke - Den österrikiska kraftkällan
Låt oss börja med KTM 990 Duke, det vilda barnet från Österrike. Denna cykel är som en schnitzel med extra krydda - rejäl, kraftfull och inget för veklingar!
Schaaf, vår sensei i sportig kurvtagning, var mycket imponerad av sittpositionen. Han menade att 990 Duke har en starkare framhjulsorientering, vilket är särskilt fördelaktigt under våta förhållanden. Den moderna elektroniken ger en mjuk gasrespons, så att ni känner er som om ni rider på ett moln - ett mycket snabbt, orange moln, märk väl.
Martin Bauer, vår banexpert, var förälskad i det nya chassit. Han berömde återkopplingen och stabiliteten, som om han pratade om sin drömkvinna. Motorn fick också mycket beröm för sitt drag i låga varvtal. Dock påpekade han att växellådan är för stel. Blipperfunktionen kunde enligt honom behöva lite mer mellanvarv - tydligen gillar KTM när man ger den sporrarna.
Kurt Rubik, vår stuntmästare, var så förtjust i 990 Duke att han förmodligen helst skulle ha gjort en wheelie med den direkt. Han berömde det extrema nöjespotentialet med de avstängningsbara elektroniska hjälpsystemen som wheelie-kontroll, antispinnsystem och ABS. För honom känns 990 Duke sportigare än andra modeller - som om KTM har stoppat en stuntförarens ande i maskinen.
Marek, vår hastighetsjunkie från Polen, var så imponerad av fjädringens prestanda att han förmodligen helst skulle ha kört direkt till nästa racerbana. Han berömde den precisa styrningen och förtroendet som chassit förmedlar i kurvor. För honom är 990 Duke ett nöje både på banan och på vägen - som en schweizisk armékniv, bara med mer hästkrafter.
Adam Child, vår brittiska gästtestare, var mycket imponerad av vridmomentet och smidigheten. Han jämförde 990 Duke med den legendariska gamla 990 Super Duke och sa att den är otroligt rolig. De enda kritikpunkterna? Designen och priset. Men hej, kvalitet har sitt pris, eller hur?
Yamaha MT-09 - Den japanska allroundern
Nu till Yamaha MT-09, allkonstnären från solens rike. Denna cykel är som en vältränad ninja - smidig, kraftfull och alltid redo för action.
Kurt Rubik var så förtjust i MT-09 att han förmodligen helst skulle ha övat sina stunts med den direkt. Han berömde sittpositionen med det breda styret, vilket är en dröm för stuntförare. Enligt Kurt hjälper motorcykeln verkligen till när man svänger in i kurvorna - som om den har en inbyggd kurvmagnet! Han kallade den "knackig och kurvvillig", vilket i stuntförarnas språk förmodligen betyder "jäkligt bra"!
Martin, vår teknikguru, bekräftade MT-09:s mognadsprocess. Han berömde den bekväma men ändå sportiga sittpositionen - så att säga den perfekta medelvägen mellan soffa och racerstol. Fjädringen fick också bra betyg för återkoppling och stabilitet. Martin var så imponerad av trecylindermotorn att han kallade den det perfekta valet för en naken motorcykel. Det är som om Yamaha har hittat den heliga graalen av motorkonfigurationer!
Zonko var denna gång imponerad av den nya designen på fronten. Han berömde förbättringarna i framhjulskänslan och sittpositionen. För honom är MT-09 den perfekta cykeln för en hel dag full av körglädje - avslappnad men ändå sportig. Det är som en allroundkostym som ser bra ut både i soffan och på dansgolvet!
Scharf, vår detaljdetektiv, gillade den nya fronten bättre än den gamla - en optisk uppgradering så att säga. Han berömde motorn för dess fantastiska kraft från låga varv. Dock påpekade han att bromsarna och fjädringen inte riktigt kan mäta sig med Triumph Street Triple RS. Det är som en tävling mellan en sumobrottare och en ninja - båda är bra, men i olika discipliner.
NastyNils, vår allrounder, hade en uttalat positiv testkörning. Han berömde den goda känslan för grepp och fäste - som om cykeln klistrar sig fast vid vägen. Dock tyckte han att sittpositionen inte är lika dynamisk som på andra sportiga nakna motorcyklar. Det är som att köra en sportbil, men med en något för bekväm stol.
Adam Child kallade MT-09 en "fantastisk gatucykel". Han berömde den sportigare geometrin och hanteringen samt den "vackra" motorn. Dock påpekade han att bromsarna inte är lika starka som på andra modeller och att standardfjädringen inte är idealisk för banåkning. Det är som en allrounder som briljerar på vägen, men som har lite utrymme för förbättringar på banan. Men för det har Yamaha ju MT-09 SP i programmet.
Triumph Street Triple RS - Den brittiska precisionskonstnären
Nu till Triumph Street Triple RS, gentlemannen bland de nakna motorcyklarna. Denna cykel är som en välskräddad brittisk kostym - elegant och precis.
Schaaf var så förtjust i Street Triple RS att han förmodligen helst skulle ha serverat sitt örtte på den. Han berömde fjädringens fina respons och de skarpa men doserbara bromsarna. För honom känns cykeln "otroligt värdefull" - som att sitta på en rullande kronjuvel.
Kurt Rubik var överraskad av den framhjulsorienterade sittpositionen. Han menade att cykeln är mer anpassad för långa, snabba kurvor - perfekt för alla som vill känna på racingluften. Den strama fjädringen behöver enligt honom mer tryck för att fungera riktigt bra - alltså inget för veklingar!
NastyNils (ja, det är jag!) var så förtjust i Street Triple RS att jag utsåg den till min favoritmotorcykel. Jag tyckte att den kör som en riktig racercykel - precis, stabil och med en förvånansvärt mjuk sadel. Joystick-kontrollen vid vänster styreände tyckte jag dock var lite ovan - som att försöka skriva med ätpinnar.
Martin Bauer var så imponerad av däcken att han nästan glömde att prata om motorcykeln. Han berömde den sportiga inriktningen, chassits precision och lugnet i fjädringselementen. För honom är Street Triple RS den perfekta cykeln för sportigt ambitiösa gatuförare - så att säga drömpartnern för alla kurvfantaster.
Adam Child var imponerad av den sportiga men inte för hårda fjädringen. Han berömde den karaktärsfulla motorn och de starka bromsarna. Dock tyckte han att reglagen och displayen inte var lika övertygande - tydligen finns det även i en brittisk gentleman lite utrymme för förbättringar.
&width=60&height=60&bgcolor=rgba_39_42_44_0&mode=crop "Författare: nastynils")
