Honda VFR800X Crossrunner 2011 - Den Allsidiga V4 Allroundern

Det är svårt att tro att mitt första möte med Honda Crossrunner redan ligger 14 år tillbaka i tiden. I april 2011 landade jag på Mallorca, med blandade förväntningar i bagaget. De första pressbilderna hade gjort mig skeptisk – det nya Honda-konceptet verkade lite klumpigt och otympligt på papperet. Men som så ofta i livet: Första intrycket kan bedra. När jag sedan såg motorcykeln i den medelhavska morgonsolen på parkeringsplatsen vid vårt basläger, såg allt annorlunda ut. Smalare, graciösare, mer harmonisk. Endast från snett framifrån var utseendet fortfarande lite ovant – priset för att designarna måste klämma in en äkta V4-motor i detta nya crossover-koncept.

Honda hade valt en pragmatisk strategi då. Ingen marknadsföringsjargong, ingen legendarisk modellhistoria att falla tillbaka på – bara resultatet av saklig marknadsundersökning. Det skulle helt enkelt vara en motorcykel som täcker många användningsområden. En mångsysslare för dem som inte har lyxen att ha en annan motorcykel för varje tillfälle. Denna ärlighet imponerade på mig redan då.

Det som dock inte bara imponerade utan verkligen överraskade mig var motorn. Denna V4, som på papperet verkade ospektakulär med sina 102 hk, visade sig på Mallorcas slingrande vägar vara ett känslomässigt höjdpunkt. Med ett hjärtskärande vrål skrek aggregatet i bergslandskapen, med ett varvtalsområde som sträckte sig från botten upp till svindlande 12 000 varv/min. I en fordonsklass där man mest stötte på encylindriga eller tvåcylindriga motorer, stod denna sofistikerade fyrcylindriga motor helt utanför ramarna – på allra bästa sätt.

Det som fortfarande sitter kvar i mitt minne från det testet är den anmärkningsvärda balansen hos motorcykeln. Honda-ingenjörerna hade då genomfört 120 vindtunnelkörningar och lagt otaliga utvecklingstimmar på att finjustera chassi och ergonomi. Resultatet övertygade: Crossrunner var varken vinglig eller tungrodd, utan exakt i den gyllene mittpunkten som ger förtroende och gör även erfarna förare snabba.

Vi körde i timmar på Mallorcas varierande vägar – genom trånga byar, över kurviga bergspass och längs kusten. Överallt lämnade Crossrunner ett suveränt intryck. Det kombinerade bromssystemet med ABS, fjädringen som var väl anpassad för europeiska förhållanden, den hanterbara sittpositionen – allt detta förmedlade känslan av att köra en genomtänkt, balanserad hoj. Inte spektakulär, men solid och pålitlig i alla situationer.

Självklart fanns det också kritikpunkter: Varvräknaren var svår att avläsa i solljus, fjäderförspänningen bak var krånglig att justera med en kroknyckel, och efter längre sträckor blev den något trånga knävinkeln märkbar. Men alla dessa små detaljer kunde inte dämpa det positiva helhetsintrycket: Honda hade skapat en mångsidig allrounder som skickligt fyllde sin nisch mellan sport, tur och vardag.

När jag nyligen snubblade över bilder från mitt Mallorca-test, undrade jag: Vad har egentligen hänt med Crossrunner? Hur har den klarat sig genom åren? För att hitta svar dök jag djupt in i vår online-community – och blev förvånad över hur många trogna fans denna underskattade motorcykel fortfarande har idag.

En konsensus som genomsyrar kommentarerna är första generationens (2011-2014) hållbarhet. "Min Crossrunner har nu gått 120 000 km och går fortfarande som första dagen," skriver en ägare på 1000PS-forumet. V4-motorn verkar nästan oförstörbar, vilket inte är förvånande med tanke på dess arv från den beprövade VFR800. Motorskador är praktiskt taget okända, förutsatt att de föreskrivna serviceintervallen följs.

Det är intressant att många ägare har behållit sin Crossrunner i många år – ett tecken på att konceptet verkligen har lyckats. Denna mångsidighet, kombinerad med den välkända Honda-pålitligheten, har gett modellen en lojal följarskara.

Faceliften som introducerades 2015 (ofta kallad andra generationen) innebar några betydande förbättringar: mer kraft (129 istället för 102 hk), ett förfinat chassi, bättre ergonomi och en modernare design. Många i communityn ser denna uppdatering som en lyckad evolution som bevarat de ursprungliga styrkorna och eliminerat svagheterna.

På tal om svagheter: Vilka problem har dykt upp efter 14 års praktisk användning? Konsensus från olika forum och expertutlåtanden ger en övervägande positiv bild, men avslöjar också några typiska svagheter som potentiella begagnatköpare bör känna till.

För första generationen (2011-2014) rapporterar ägare ibland om problem med statorn, delen av generatorn som ansvarar för strömförsörjningen. Ett tidigt tecken på detta är ett gradvis svagare batteri. Reparationen är inte alltför komplex, men kräver några timmars arbete – och bör utföras vid första tecken.

En annan egenskap, som jag då inte märkte men som långvariga ägare ofta nämner, gäller motorens VTEC-system. Detta växlar vid cirka 7.000 varv/min från två till fyra ventiler per cylinder, vilket ger en märkbar kraftökning. I vardagen uppfattar vissa förare denna övergång som abrupt. I communityn har olika "mjukare" lösningar utvecklats, från enkla justeringar av insprutningen till speciella mappningslösningar.

Bromsarna kritiserades ofta under de första åren – inte på grund av bristande bromskraft, utan på grund av CBS-kopplingen (Combined Braking System), som vissa förare upplevde som för dominant. Honda har tagit till sig denna feedback i senare modelluppdateringar och gjort inställningarna mer känsliga.

När det gäller underhåll är Crossrunner en typisk Honda-produkt: pålitlig, men med några konstruktionsbundna egenheter. Ventilspelkontrollen var 24 000:e km tar tid och är därför relativt dyr – men vissa ägare hoppar över den eller utför den med längre intervall på grund av ventilerna och ventilernas extremt långa livslängd.

Den som idag letar efter en begagnad Crossrunner hittar ett intressant utbud. Första generationen (2011-2014) har nu nått statusen som ett prisvärt insidertips. Välskötta exemplar med 50 000-80 000 km kan hittas från cirka 5 000 euro – ett attraktivt pris för en så mångsidig och pålitlig motorcykel. Andra generationen (från 2015) behåller sitt värde betydligt bättre; här börjar priserna runt 7 500 euro och kan för nyare modeller med få kilometer nå upp till 10 000 euro.

Tillgängligheten är överlag god. En titt på småannonser visar att särskilt välvårdade exemplar med komplett underhållshistorik och få tidigare ägare ofta säljs snabbt.

Vad ska man tänka på vid köp? Förutom de vanliga misstänkta (underhållshistorik, slitage på kedja, däck och bromsar) finns det några modellspecifika kontrollpunkter. För första generationen bör man kontrollera statorns skick – helst genom ett batteritest med motorn igång. För VTEC-systemet bör man se till att övergången vid cirka 7 000 varv/min är jämn.

En annan viktig aspekt är att kontrollera bakre stötdämparen. Vid högre körsträckor kan det förekomma oljeläckage. Även den trånga knävinkeln, som jag redan kritiserade i ursprungstestet, är något potentiella köpare absolut bör testa på en längre provkörning – särskilt längre förare kan få problem här.

När jag idag, 14 år efter mitt första möte med Honda Crossrunner, ser tillbaka är jag imponerad av Hondas utvecklares framsynthet. Vad som då verkade vara en märklig hybrid mellan etablerade kategorier har visat sig vara banbrytande. Idag finns "Crossover"-motorcyklar i alla cylindervolymklasser – Kawasaki Versys, Yamaha Tracer-serien och även BMWs F 900 XR följer i grunden samma koncept som Honda etablerade med Crossrunner.

Vad som fortfarande gör Honda speciell idag är dess karaktärsfulla V4-motor i en fordonsklass som annars domineras av rad- och V2-motorer. Denna motor erbjuder en körupplevelse som många av dagens modeller med sina på effektivitet och utsläpp optimerade drivlinor inte längre kan erbjuda.

Ur dagens perspektiv skulle jag rekommendera Crossrunner till dem som söker en mångsidig, pålitlig motorcykel för daglig användning, utan att vilja kompromissa med karaktär och känslomässig körupplevelse. Särskilt den andra generationen erbjuder med sin förbättrade prestanda och förfinade chassi ett helhetspaket som även i jämförelse med aktuella modeller inte behöver skämmas.

Community-upplevelserna bekräftar i stort sett min dåvarande bedömning: Crossrunner är ingen motorcykel för extremister – varken för banentusiaster eller för offroadäventyrare. Den är en motorcykel för vardagen, för helgturer, för semestern med bagage. Och det är just i detta mångsidiga användningsspektrum som den fortfarande spelar ut sina styrkor.

När jag tänker tillbaka på mitt test på Mallorca minns jag särskilt det ögonblick när jag för första gången jagade V4:an till höga varvtal och samtidigt upplevde chassits smidighet i de snäva serpentinerna – denna kontrast mellan sportig drivkraft och bekväm, hanterbar sittposition gjorde Crossrunner speciell. Och just denna lockelse verkar fortfarande vara obruten, vilket de många entusiastiska ägarberättelserna vittnar om.

Crossrunner kanske aldrig nådde kultstatus som en Africa Twin eller en Fireblade. Men den har visat sig vara vad Honda lovade då: En pålitlig, mångsidig följeslagare för vardagen – med det där extra i karaktär som skiljer ett rent transportmedel från en motorcykel som man fortfarande kör med glädje efter många år.