BMW R 1300 GS Adventure har länge varit efterlängtad av reseentusiaster och mottogs med glädje när den äntligen lanserades. Med sin höga modularitet och mångsidighet riktar den sig specifikt till förare som söker en motorcykel som kan imponera både på långa landsvägsetapper och i utmanande terräng. Ändå uppstår frågan: Är det verkligen vettigt att ta en 1300 Adventure ut i terrängen?
Det finns utan tvekan bättre alternativ för förare som ständigt kör i terräng. Lättare, mer smidiga maskiner är speciellt utvecklade för sådana uppdrag och är betydligt enklare att hantera. Men för många intresserade av en GS Adventure hör det till att ibland köra i terräng – särskilt vid långa resor. Ju längre man avlägsnar sig från de välutbyggda vägarna i Centraleuropa, desto mer sannolikt är det att man också måste bemästra oförstärkta vägar eller krävande passager. Särskilt i avlägsna regioner i öst eller syd är motorcykelns förmåga att klara sådana påfrestningar en viktig faktor.
GS 1300 Adventure ska precis här visa sin styrka: som en motorcykel som kan prestera även i situationer utanför asfalterade vägar, utan att kompromissa med den komfort och långfärdskapacitet som denna modellserie är känd för.
Och när man betraktar GS 1300 Adventure ser den vid första anblicken precis ut som det man skulle förvänta sig: en maskin som tydligt är designad för långfärdskapacitet. Den enorma tanken, som skyddar benen väl mot vind och väder, den stora vindrutan med de små vingarna på sidorna för extra vindskydd – allt detta skriker komfort på långa avstånd. Men när motorcykeln står på huvudstödet och man försöker ta ner den, tänker man oundvikligen: "Det är absolut omöjligt att ta något sådant ut i terrängen."
Men är det verkligen så? Det är precis det vi vill ta reda på i denna rapport.