Ett ämne som blir tydligt på racerbanan är den begränsade maximala lutningsvinkeln - baksidan av den tidigare nämnda bekväma sittpositionen. Trots sportigt korta fotpinnar, R-Fighter från Puig, som jag redan hade monterat i förväg, samt den högre av två standardmonteringsalternativ, skrapar pedaleriet fortfarande vid sportigt tagna kurvor. Särskilt i kurvans apex, där lutningsvinkeln är som intensivast och man gärna skulle vilja dra åt lite mer här och där, märker man de konstruktionsmässiga begränsningarna hos XSR 900 GP. På bakhjulet fanns fortfarande cirka tre, fyra millimeter oanvänd slick kvar, vilket också visar på däcket att möjligheterna inte kan utnyttjas fullt ut.