Balkanrallyt 2024 - Från Budapest till Kotor

Vår rutt tog oss genom Ungern, Serbien, Montenegro och Kroatien. På mer än 1350 kilometer korsade vi bergsregioner med totalt nästan 20 000 meters höjdskillnad. Blandningen av långa motorvägsetapper, kurviga bergspass och pittoreska kustvägar utmanade både oss förare och de åtta maskinerna. Särskilt imponerande var hur varierade rutterna var: från Ungerns vidsträckta slätter över Serbiens alpina bergskedjor till Montenegros vilda landskap och slutligen Kroatiens medelhavskust.

Balkan Rallys start ägde rum i Budapest, där dussintals motorcyklar förberedde sig för starten. Universitetets gård fylldes av motorernas ljud, och deltagarna gjorde sina sista förberedelser. Startnummer fästes, GPS-spårare monterades, och under briefingen gavs den viktigaste informationen om de kommande etapperna. Målet: Att klara varje sträcka på "perfekt tid". Den som kom för tidigt eller för sent i mål riskerade poängavdrag. Fordon byggda efter 1990 fick också ett litet avdrag för att säkerställa jämlikhet.

Första stoppet tog oss till det imponerande slottet Wenckheim, där rallyt officiellt invigdes. Här började tidtagningen, och från och med detta ögonblick räknades varje kilometer.

Från Ungern ledde vår rutt oss till Serbien, där Belgrad, en av Europas äldsta städer, utgjorde porten till de södra regionerna. Blandningen av gamla fästningar och moderna gator var fascinerande, men för mig började det verkliga äventyret först när vi lämnade staden bakom oss och körde in i Kopaonik-bergen på 2000 meters höjd.

Den kurviga vägen bjöd på många utmaningar för förare och fordon. Under resan behövde vi dessutom klara av två fotoutmaningar: Ett foto framför en dystopisk, övergiven utomhuspool och att hitta en gammal motorcykel som var monterad på ett biltak. Etappen präglades av tekniskt krävande passager där precision och kontroll var avgörande. Min BMW R12 bemästrade utmaningen med bravur, men även de andra motorcyklarna i teamet visade sina styrkor på dessa krävande vägar. Särskilt Marcel på Yamaha XSR 900 och Mex på Husqvarna Svartpilen 801 verkade njuta av de kurviga vägarna, medan Philipp på sin kultiga Kawasaki Z900 RS med den kraftfulla fyrcylindriga motorn körde avslappnat och kontrollerat. Att lösa gåtor längs vägen och köra på tid fungerade alltid som motivation - och utsikten mot en avkopplande kväll på hotellets spa erbjöd en fin kontrast till de äventyrliga dagsturerna.

En av de mest nervkittlande stunderna under rallyt inträffade vid gränsen mellan Serbien och Montenegro dagen därpå. Vi hade redan kört i flera timmar i regn och kyla, gått vilse två gånger och stämningen var därefter dämpad. Den valda rutten ledde oss till en avlägsen gränsövergång som endast var avsedd för lokalbefolkningen. Efter ett första misslyckat försök av en del av gruppen att övertala poliserna att låta oss passera, beslutade vi oss för att kringgå gränsposteringarna. Vi ville inte välja mutalternativet, även om det hade lyckats för två andra rallydeltagare en timme tidigare. Vi rullade alltså i 10 minuter utan motor nerför serpentinerna, i hopp om att förbli oupptäckta. Så blev det inte, men de vilt gestikulerande gränskontrollanterna kunde inte längre stoppa oss. Lättnaden var enorm när vi en och en halv timme senare, genomfrusna, körde in på hotellets parkeringsplats – trots regn och kyla ett riktigt äventyr!

För mig var resan genom Montenegro höjdpunkten på rallyt. Durmitor Nationalpark med sina djupa raviner, karga klippor och turkosa glaciärsjöar var ett riktigt test för förare och maskin. Särskilt Tara-kanjonen, den näst djupaste kanjonen på planeten, lockar människor från hela världen och är definitivt värt resan. De smala, slingrande vägarna krävde full koncentration, och ändå kunde jag inte låta bli att gång på gång låta blicken vandra ut över det hisnande landskapet. Det var ett av de där ögonblicken när man inser varför man kör ett sådant rally – blandningen av körutmaningen och naturens skönhet.

Efter utmaningarna i bergen ledde rutten ner till Kotorbukten. Här blev det plötsligt medelhavsklimat, och de vackra men ganska smala vägarna runt bukten erbjöd oss inte bara spektakulära vyer, utan också ren körglädje. Det glittrande vattnet och den venetianskt präglade gamla staden Kotor skapade en magisk kontrast till Montenegros karga berg. På rallyts sista kväll utnyttjade vi hotellets vackra omgivning för att filma och samlades på den traditionella rallygalan med mat och dryck tillsammans med förare och arrangörer. Ett perfekt avslut och en underbar möjlighet att suga in allt innan hemresan. Tyvärr blev den inte särskilt solig och för en del av gruppen riktigt obehaglig på grund av störtregn på motorvägen.

Balkanrallyt 2024 var mer än bara en sportutmaning. Det var en resa genom några av Europas mest imponerande landskap, en möjlighet att förbättra körfärdigheter och testa gränserna för människa och maskin. Varje etapp bjöd på nya överraskningar, oavsett om det var tekniska prov, knepiga navigationsuppgifter eller oförutsägbara väderförhållanden.

I slutändan kvarstår insikten: Denna rally var en unik upplevelse som med alla sina aspekter svetsade oss närmare samman. Blandningen av äventyr, sportig ambition och upptäckten av Balkans kulturella och landskapliga höjdpunkter gjorde Balkanrallyt 2024 till ett oförglömligt kapitel på två hjul.